Ishuset, ja där skulle vi vara kl 16.00. Gps skickade oss lite konstigt tyckte vi och blev osäkra på om vi kommit rätt. Det var ett villaområde. Men eftersom vi själva haft webbutik i vårt eget hus så var det inget så förvånade för oss. En lite diskret skylt bekräftade att vi kommit rätt.
Så här gick provingen till.
Först så frågade Joanna Hea lite om vad hon gjorde på isen.
Sen berättade hon om de skridskor som hon tyckte var lämpliga för Hea.
Då var det dags att mäta fötterna. Utifrån det måttet så bestämmer man storleken. Behöver man inte vara hjärnkirurg för att räkna ut…
Skridskorna hämtades från lagret ocsnördes på. Vi fick en noggrann beskrivning på hur man knyter!!!
Äntligen någon som säger något annat än – Det lär man sig hur man vill ha det. Det är så olika.
Har inget intresse av veta hur man gör när det är olika.
Jag vill veta hur det ska göras rätt från början.
När man kan det kan man lägga till sina egna twistar på det hela.
Jag efterlyser en instruktionsfilm där ett barn lär sig knyta.
Vi fick omfattande information om hur man sköter Skridskorna. Även lite kring slipning av skridskor. Att man bör slipa dem efter 40-50 timmar på isen. Inte längre för då vänjer man sig vid att åka på slöa skenor.
Jag har själv läst en hel del om gungzooner (rockers)och vilka grader och radier som gäller. En hel vetenskap det där. Joannas man sköter sliperiet.
Hea fick nu vandra omkring med skrillorna och utföra olika tester och övningar. Hon fick hämta och lämna saker och sitta köttbulle tex. Joanna frågade om det klämde någonstans. Det gjorde det inte. Så bra så!
Jaha då var det klart! Skridskorna provade och godkända så långt. Återstå att se hur det går på träningen imorgon.
Nu det viktigaste av allt! Bling! Bling på snörena måste man ju ha. Joanna sa att de från HKK brukar få lite extra. Så här tjusigt blev det!
Vi har fått många råd om att åka ner till Joanna. Att det är värt att köra ner. Att det blir rätt grejer.
Joanna fick Hea att känna sig sedd och viktig där och då. Hennes engagemang var inget man tog miste på. Hon tycker det är roligt.
När det var dags att betala så saknades det 2 kronor för slipningen. Hea hämtade sin egen plånbok och betalade själv de kronorna. Som beröm för den gesten fick Hea en liten present.
Att åka ner till Malmö och Joanna på Ishuset kändes tryggt och bra.
Vi förstår nu vad de menade.
Så lite reklam! Vi rekommenderar Ishuset för isiga köp.
Tack Joanna! Vi ses igen!
Tja vi hörs nog redan imorgon… glömde ju köpa inlägg!!!
