Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /customers/8/9/1/svartagrind.se/httpd.www/istid/wp-includes/post-template.php on line 284

En smart skena!

21 Oktober 2014 i IOP Publishing’s journal Measurement Science and Technology.

Forskare i USA har uppfunnit ”smart” konståkningsskena. Skenan informerar om åkarens åkstil och om den innebär skaderisker för leder, ligament och senor.

Den lilla lätta mätutrustningen har byggts för att mäta alla de krafter som en konståkare genererar under ett pass. Ett pass med hopp, piruetter med mera och skulle mycket väl kunna användas av åkare och deras tränare för att undvika skador. Eller att informera om hur en ny känga påverkar kroppen. Konståkare utsätter sig ständigt för olika sorters utmaningar och stress. Med träning nästan alla dagar i veckan året om så hoppar dom uppemot mellan 50 och 100 hopp på ett träningspass.

Simulationer på land har påvisat att konståkare genererar krafter på uppemot 6 gånger sin kroppsvikt när dom hoppar upp och sedan landar ett hopp.
Medförfattaren till forskningen Professor Deborah King från Ithaca Collage sa ”Frågan om hur kängans design påverkar åkarens nedslagskrafter har väckts. Hur mycket ger skador? Hur som helst så är det väldigt lite man vet om de verkliga krafterna på isen vid hopp och andra moment.
På grund av att det är svårt att mäta vad som händer på isen. Det går inte att störa åkaren mitt i ett hopp och mäta ett värde. Dessutom är konståkning complext i sig. Så vi bestämde oss för att komma på en metod som mäter krafterna direkt i skenan.

Skenan skapades av en grupp forskare på Birmingham Young University och Ithaca Collage. En serie av stressvajrar fästes vid skenan och som hade kontakt med de ställen där skenan fäster i kängan. och när sensorerna deformeras på grund av den kraft som orsakas av åkarens rörelser, gör också att belastningsmätarna deformeras.
Det elektriska motståndet hos spänningsmätaren ändras – denna förändring mäts av en enhet som kallas en Wheatstone-bro och ett centralt styrsystem används för att beräkna den totala kraften som överfördes. Hela mätanordningen, inklusive ett batteri, väger 142 g och sitter i mellanrummet mellan skenan och kängan, så att ingen av komponenterna kommer i kontakt med isen.
Systemets utformning är diskret och tillåter åkaren att utföra sina typiska repertoar av hopp, piruetter och stegsekvenser utan märkbar störning.
För att testa mätanordningen monterade forskarna ett skena på ett konstgjort ben och fot och utsatte det för 14 vertikala belastningar mellan 0 och 236 kg.

Skenan monterades sedan på en erfaren skridskoåkare som blev ombedd att hoppa från en 20 cm hög låda till golvet medan mätningar togs från enheten. Dessa resultat jämfördes sedan med mätningar från ett annat experiment, varigenom åkaren hade en vanlig skridskoskena och landade på en kraftplatta.
”Det var uppmuntrande att se att enheten fungerade mycket bra för vertikal belastning, vilket var vårt första fokus och vi kunde återskapa kraftkurvorna mätta från kraftplattan med hjälp av skenan med tekniken, fortsatte professor King.
”Bladet har utformats för att mäta horisontella belastningar, men vi är i färd med att integrera bladvinklar i övervakningsprocessen för att noggrant registrera styrkan vid en landning.”

fritt översatt enligt förmåga

Sarimaria Anderberg

läs orginalartikeln här.

källa: http://www.iop.org/news/14/oct/page_64271.html

 

det har ju gått 2 år sedan det här skrevs! Jag är ganska nyfiken på vad mer de fått veta vid det här laget!

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *